Daisy, älskade vän
Året var 1992 då vår första Golden Retreiver kom till familjen. Utökningen av familjen var inte noggrant planerad, den var snarast en impulshandling.
Christina har en väninna som berättade att hon hade blivit fodervärd på en Golden-tik.
Hon hade två veckor tidigare hittat en annons i Norrköpings Tidningar där en kennel sökte två fodervärdar.
Robban var inte så entusiastisk, han trodde inte att det var någon chans att den andra tiken fanns kvar så han sa lite kallt: "ring du"...
Så kom Zimara´s Daniella, eller Daisy som vi kallade henne in i våra liv.
Tyvärr varar inte lyckan för alltid och en gråmulen novemberdag 2003 var Daisys tid hos oss slut, efter en tids sjukdom lämnade hon oss för att vandra vidare bortom regnbågen...
_________________________________________________________________________________
In Memorian
Daisy 1 år, 24 januari 1993
Tack för allt, ständigt gav du oss kravlös och gränslös kärlek utan förbehåll. Du var nöjd om någon smekte dig en stund, fick du sedan del av det vi åt vid bordet så var din dag fulländad. Jo, det är klart en liten tur upp i skogsbrynet satt ju aldrig fel...
Du gjorde våra liv ljusare, nu är det inte lika roligt längre.
Vi brukar titta upp mot himlen när det är stjärnklart ute och undra om du vakar över oss, Hampus säger att du har åkt hem när han tittar upp på Karlavagnen. Det stämmer nog, du var en vit ängel som vi fick äran att låna.
Det tog oss 6 månader att bestämma oss för var du ska tillbringa din vila, det blev vid Rhododendronplanteringen du alltid låg vid när det vankades grisöron eller annat godis. Märkligt nog så dog den Rhododendron du brukade ligga under i vintras, vi har planterat en ny, vit Rhododendron där.
Vi hoppas att vi lyckades göra din sista tid bra och smärtfri, du fick gå igenom så mycket under dina sista fyra månader hos oss. Du var en riktig tuffing, aldrig hördes ens ett litet gnäll från dig. Fick du bara omtanke och närhet så var du trygg.
Daisys alla besök hos veterinärer under 2003 är en egen historia som egentligen är för tung för att berätta här, men i korta drag så vi började på Norsholms djusjukhus där vi egentligen aldrig tyckte att det kändes bra. De lyckades aldrig diagnostisera Daisy.
Hon hade en stor bula ovanför sitt vänstra öga, nästan stor som en golfboll.
030729
Vi åkte i juli till Valla djurklinik och dagen efter besöket operades Daisy för första gången av Veterinär Krister Julinder.
Vid operationen hittades egentligen bara en fistelgång som man inte kunde följa till sin ände då den gick in i nosbenet.
Efter någon tid kom problemet tillbaka, nu blev inte bulan synlig men det läckte en varliknande vätska ur operationssåret. Den 29:e september skjutsade Christina Daisy till den andra operationen.
Den 30:e september hämtade Robban Daisy på Valla, när han kom in i mottagningsrummet låg hon på ett undersökningsbord, så fort hon fick syn på honom reste hon sig upp och hoppade ner på golvet, ställde sig på baktassarna och la framtassarna på husses bröst.
Detta förundrade veterinär Krister Julinder, han sa att normalt för hundar som genomgått så stora ingrepp i huvudet är att man får bära ut dem.
Han trodde att det var så att hon hade haft så stora smärtor före operationen att det direkt efter kändes mycket bättre.
Under operationen hade de dränerat Daisys huvud på 1,5 dl varliknande vätska, tagit bort 1,5x1,5cm skallben ovanför ögat då det hade börjat bli poröst. Även en bit av mellanväggen i nosen togs bort.
031002
Vävnad och vätskor skickades till lab och när svaren kom pekade de på en tumör, prognosen var god men om tumören kom tillbaka så var denna typ mycket aggressiv.
Aggressiv var nog bara förnamnet, torsdagen den 13/11 vid 23-tiden verkade Daisy frisk.
Klockan 8 på morgonen den 14:e insåg vi att det var dags för våra vägar att skiljas åt.
Vi ringde efter Distriktsveterinären som kom hem till oss.
Vi hämtade barnen från skolan och köpte henne ett helt kilo rostbiff, att så mycket godis skulle ge henne magont gjorde ju inget längre.
Klockan 1430 somnade Daisy in i våra famnar framför den öppna spisen.
Bilden längst ned är tagen på vår altan en timme före Daisy lämnade oss...
På altanen älskade hon att bara ligga och njuta, hon låg oräkneliga timmar här.
041224
Gud jul Daisy, hoppas du har det bra.
I februari 2005, 15 månader efter att Daisy lämnat oss är saknaden fortfarande ofantligt stor. Ibland hugger det till i hjärtat och gör riktigt, riktigt ont. Hampus pratar fortfarande om dig flera gånger i veckan, du betydde nog mer än du någonsin anade för honom.
Den 14/5-05, två dagar till så har det gått ett år sedan vi la ner din urna i jorden. Vi saknar dig otroligt mycket forstfarande och det går inte en dag utan att du finns med oss på ett eller annat sätt.
"You can make me whole again"
051114
Idag är det två år sedan Daisy lämnade oss, här står vi nu med två hundar hemma, en utflyttad och en på tillväxt..... Märkligt hur en händelse kan påverka livet ibland. Vi saknar henne varje dag, Hampus pratar ofta om Daisy när han ska lägga sig. Vädret är nästan likadant som den dagen frånsett att det blåser mycket mer idag. Vi tänder ett ljus för Daisy ikväll. Läppar kan le men sorgen i våra hjärtan kan ingen se.
051224
God Jul stumpan, vi saknar dig.
061113
When i die, i want to go where Daisy went.......
Älskad-saknad
031114
Gästbok
